Något jag avskyr är folk som inte kan glädjas åt andras lycka eller framgång.

ett exempel:
studenter är livade 1 dag om året. Visst e det lite störande att vakna av dem, men som sagt man måste tänka tillbaka till sin egen stundent och då gläds man bara åt dem, eller iallfall jag.
Men en som inte tagit studenten klagade som fan på deras ljudnivå och då sa jag:men tänk tillbaka på din egnma student hur kul var inte det.
Då svara han jag har inte tagit studenten så jag skiter fullständigt i dem.
bara de håller käften..

Okej detta är typiskt svenskar.
Har inte man inte själv lyckats med tex studenten eller kanske sin karriär ska man då klaga på de som gjort de?

Eller som jag, jag älskar mitt liv verkligen det är verkligen spännande och jag njuter verkligen utav de.
då skryter jag tydligen för att jag tycker så om mitt liv?
hur går det ihop?

men om jagskulle sitta och klaga på hur dåligt allt var, Då skulle jag vara så tragisk?

nä jag tänker glädjas ,med andra jag!
är så kul när folk lyckas med det de vill göra.
De människorna är otroligt intressanta, än de som inte lyckas med något och ska försöka trycka ner andra som lyckats..

det kanske funka i skolan men inte i vuxenlivet.