Unga mammor mina åsikter...
En tanke som slagit mig ännu hårdare nu, sedan jag gjorde min abort är hur fan tänker folk egentligen? Nu när jag går på stan ser jag gamla skolkamrater som går med magen mitt i vädret eller kommer springandes med barnvagn..
De flesta utav dem är de där som man kallade White trash, de som knarkade, knulla allt, söp jämt och inte ens har ett jobb. Och konstigt nog är de ensamstående mammor.. Märkligt..
Man funderar även på om de ens vet vem pappan är? och vad de egentligen har för liv att ge sitt barn?
Fuck no! Den behöver allt, allt du kan tänka dig.
JAg skulle aldrig sätta mig i en sådan situation som ser ut så här; ensamstående-utan pengar-i en förort. Barn är ingen docka man leker med utan det är en människa en människa som förtjänar det bästa i livet. Såvarför inte vänta starta ett eget värdigt liv först, sen skaffa barn?
Ett barn för mig, skaffar man pga av kärlek man är 2 om saken,man skaffar familj för man är redo för att ta ytterligare ett steg vidare i förhållandet.
man vill helt enkelt ha en familj.
Jag vill även säga att många av mina vänner som har skaffat barn har en egen liten familj och jobb och allting säkrat och ni ska ha allt beröm i världen ni är starka!!
Jag håller med om att det är rätt upp och ner korkat att sätta ett barn till världen när man inte ens har koll på sitt eget liv. Men, det jag inte håller med om är när du ifrågasätter om de ensamma mammorna du pratar om ens vet vem pappan är.
Jag menar, de kanske visst vet det? De kanske hade det lika romantiskt och underbart som du har med din kille, men något gick snett (kanske stack pappan när han upptäckte att hon var gravid?). Det är inget man kan förutspå. Hade de kunnat göra det, mammorna, tror jag majoriteten av dom hade gått igenom en abort eller helt enkelt kanske adoptera bort barnet så fort det fötts.
Det jag ville få fram var väl att ditt inlägg kändes lite svart och vitt. Du har ju uppenbarligen själv vänner som blivit ensamstående mammor men klarat sig bra, så vem säger att dina gamla klasskamrater med barnvagn inte klarar sig lika bra?
Jag vill inte ha barn innan 30.Är 26 år nu.Man förlorar ju mycket av sin frihet när man får barn. Man kan inte leva som man gjorde innan för barnets behov kommer alltid före ens egna behov. Jag har vänner som fått barn och dom har förändrats, mognat. Man blir ju vuxen på riktigt när man blir förälder. Mina vänner som fått barn kan inte längre resa, umgås och festa på samma sätt. Det gör att man tyvärr glider ifrån varandra. Om man ska ut på krogen så måste dom ha barnvakt och allt måste planeras noga. Mammor blir ju mer begränsade än pappor pga det är ju kvinnan som är gravid 9 månader och sen kanske ammar ungefär lika länge.Mammor är ju hemma med barnet längre än pappor i dom flesta fall. Det är ledsamt med unga ensamstående mammor i de fall där pappan är frånvarande och mamman har ensam vårdnad. Jag har hört mammor som säger att hon inte behöver en man och att hon och barnet klarar sig bra utan en man. Då tänker jag, men barnet då? Alla barn vill väl ha en pappa som bryr sig och tar ansvar.
jag håller med dig! dock tycker jag inte att det i alla fall behöver va så att man måste växa upp med båda äkta föräldrar som barn, dock måste man ha ett jobb och kunna försörja sitt barn, för visst kärlek är viktigt, men kärlek ger inte pengar! och om man är kanske 25 kan jag tycka det är ok att behålla sitt barn, men om man är 14-18 kan jag tycka det är åt rent förjävligt. dock är vissa väldigt starka och växer upp och mognar snabbt och klarar av situationen så det beror så mycket på vem det är.