Igår var det 10 år sedan, min underbara farfar slöt sina ögon och somnade in.
Jag minns det som igår, när farmor ringde den natten.
Det är helt galet så fort det går.
Saknar dig så mycket farfar.
Han brukade alltid kalla mig för sara den underbara<3

Och dagen efter alltså 10 år sedan idag satt vi alla i klassen i soffan och lyssnade på vad som hände i usa.
Det kändes helt overkligt, det gick liksom inte in vad som hade hänt.
Satt nyss inne på aftonbladet och kollade igenom bildspel, och läst massor.
Blir så illa berörd, och tänk på alla familjer.

Hur folk ringde och sa farväl till sina familjer.
Det sista samtalet, och ta farväl till sina barn vad säger man?
Och vad gör man jag skulle bli helt jävla tokig om tex pappa skulle ringa och ta farväl..

Nä jag blir så otroligt berörd, och ändå förbannad på hur någon kan vilja göra så många andra oskyldiga människor och deras familjer så illa..

Tankarna går till alla de som omkom och deras familjer idag<3