Det är helt sjukt vad människor som går åt, och alltid dem som minst förtjänar det konstigt nog.

Och det är dessa stunder man verkligen tänker efter på de man har runt om kring en och uppskattar dem som mest.

Nog för att jag verkligen försöker visa mina medmänniskor vad de betyder men de räcker inte alltid till.

Den här dagen har rent ut sagt vart åt helvete, och jag känner mig totalt DÖD inombords..

Har funderat, och släppt taget om mitt iskalla skal...

Nä nu ska jag bara fokusera på kissarna, alfons och mig själv de räcker fan nu..

har även en bekant känsla  i magen, som pirrar...