Känner redan på mig hur detta inlägg kommer att skapa kaos hos er som hos mig;)

Men jag är så satans jävla snurrig just nu.

Jag är verkligen super lycklig och känner att jag gått vidare och släppt allt som vart.

Men sedan en tid tillbaka kommer de upp något jag trodde va helt omöljligt, och jag har så länge intalat mig själv att det inte är något och kommer aldrig att bli..

Och iskall som vanligt känner jag hur detta bara glider iväg..

Men jag vågar ju då fan inte ta och svälja min jävla stolthet och säga  vad jag egentligen känner..

livrädd och så jävla skadad och inbillar mig att jag inte skulle förtjäna det...

Blir så jävla trött på mig själv....

Men det finns inger jag är så jävla livrädd för som just känslor.

Jag hatar känslor, men jag vet att om jag bara skulle våga och tillåta mig känna efter skulle de ju kunna vara något bra..

Ídag hämtar jag mitt hjärta så jag får bli hel igen, och komma på andra tankar en stund:)