det här med "tillit" till människor.

jahaps då sitter man här igen, lika besviken som alltid vad det gäller människor.

jag undrar varför jag ens blir förvånad och varför det alltid lyckas hända mig?

Jo för att jag vill alla väl utan att ha någon slags tillit till någon.

tilliten eller hela min syn ändrades ju totalt förra året,jag kan ju säga att de har förändrat mitt liv.  sedan dess ser jag bara lögner och falskhet hos alla..

så sjukt mycket svek jag har fått gå igenom, delvis från min "familj" som nu är ute ur bilden.

Ta mig för den jag är eller dra, mitt liv bina beslut och MINA bekymmer.

 

Men jag vill då alla dessa väl, för jag hoppas någonstans där inne att de faktiskt är godhjärtade.

eller har någon form av respekt,

som en annan försöker ha.

jag är inte sådan att jag bryr mig om vart du kommer ifrån,,gör,har gjort osv..

 

 

jag tror någonstans att man får  något tillbaka om man kan hjälpa någon och ställa upp.

Låna ut pengar,kläder,fixa jobb ,lägga goda ord mm men vad händer?

allt jag ger omvandlas till skit.

 

Det måste ju vara något jävla fel på mig? eftersom folk dras till mig som bara utnyttjar och tar för givet?

 

så fort någon kommer för nära stänger jag av, men jag fortsätter finnas där och hjälpa med det jag kan.

 

jag litar bara på 2 personer.. vilket är bra men det plågar mig att ha misstro till precis alla andra, att de skulle kunna dra över min pojkvän bara för att få såra mig eller gör allt i sin makt att f¨å förstöra för mig.

tankarna finns där, och hela tiden tro att alla ljuger, vilket de oftast gör. Iallafall vad jag fått för mig... och det är de jävligaste att inte våga släppa in någon. bara tanken får mig att vilja hoppa framför ett tåg.

Livrädd för att bli lika lurad och blåst som sist när hela mitt liv raserades, och allt som jag älskade togs ifrån mig..

det är något som aldrig kommer komma tillbaka eller bli som förut.

 

och det som stör mig ännu mer är när folk i min omgivning frågar efter vart den snälla sara tagit vägen?

Jaa ni hon försvann den dagen hon var trött på att bli nedtryckt, sviken och styrd.

 

detta är nog min mörkaste sida. med människor.

det enda som är äkta på denna jord är djur.

 

 

 

 

 

Tyvärr så är mkt folk så nu för tiden... Bara att stå på dig för att det finns så många som verkligen står bakom dig vad som än händer, mkt av alla dina fans gör det iallafall och jag är ju såklart ett utav dom. ^^
Så fortsätt med det du gör och duger det inte åt folk så skit i dom för att då är dom inte värda din tid :D

Jag känner exakt likadant som dig, har också blivit huggen i ryggen jämt och ständigt men idag har jag 2 vänner, min pojkvän och min familj, that's all that matters.
Jag mår bättre än någonsin utan alla falska
Kram på dig

Jag förstår precis även om jag personligen inte har blivit behandlad så. (En nära person har)

Tyvärr verkar det bli så för att personen i fråga är "för" snäll. Eller om det är för hög acceptans så man inte säger ifrån. Vilket jag tycker är märkligt att man ska utnyttja eftersom man får så mycket tillbaka av en sån person som är snäll.

Jag är dess värre inte lika snäll mot alla så nu går det åt rätt håll för den person jag tänker på. Men det tar sin tid.

Lycka till med ditt! Behandla andra som de behandlar dig. Njut när glädjen finns för det får man aldrig för mycket av =) !!!