De senaste veckorna har minst sagt vart fartfyllda.

Jag har bland annat fått jobb i gbg, drog dit snurra runt och jobba och nu åkt tillbaka till örebro då jag fått ett jobberbjudande med de jag är bäst på, organisera och sköta administrativa grejer och bokföring:)

Så sätter igång på tisdag.

 

Är så otroligt glad att jag tog mig nedåt och fick så otroligt bra, positiv och ny livssyn på saker och ting. då jag omringade mig med fantastiska människor som jag aldrig kommer att glömma.

likasinnade energigivare.

 

Nog för att jag inte vill bo här i denna destruktiva stad, men är faktiskt ganska svårt att bara släppa lägenhet,sambo och kissarna över sommaren..

 

Sedan får jag skämmas över att jag hållit mig till destruktiva nollor utan en framtisvision och "leva för dagen" anda och inte haft ögonen öppna för de som faktiskt alltid finns där, som gör mig lycklig, och som älskar mig för den jag är och inte utnyttjar eller vill mig något illa.

 

Sedan mitt kött och blod svek mig, tappade jag tyvärr hoppet för hela mänskligheten. att trycka ned någon så mycket och bara totalt låtsas som att jag inte finns fick mitt ego att krympa totalt.

Aldrig kännt mig så värdelös,smutsig,felbedömd som från och med den stunden.

Det fick min värld att rasa vilket gjort att jag dragits till skit.. skit ska ha skit säger man väl ovh jag ansåg mig inte vara bättre än vissa människor men idag kan jag stolt säga att jag är det.

 

Och jag känner inget hat längre, jag tycker bara synd om dig att du inte förstår bättre, och att du inte värdesätter vad som är det viktigaste i livet. Inte fan är det vad grannarna ska tro? vilka prylar som är modernast.

en dag finns allt inte lika självklart där och man faller.

 

Väl hemma i lägenheten efter att ha snurrat runt, kom nog verkligheten och all negativitet ifatt mig. och att vakna upp en dag och det första man tänker är att jag kommer dö idag. Aldrig hänt mig faktiskt.

kommer hem och får ingen luft, hjärtat rusar iväg, händer och fötter domnar bort, tilloch med runt öronen "somnar" hörseln försviner och jag hör bara piiip. synen försvinner och jag kryper längt golvet i panik och tror att nu är det dags att dö.

 

Ambulansen kom, och tydligen har jag fått någon panikångest attack.

VARFÖR NU NÄR JAG MÅR SÅ BRA!?

jag har rensat, ut dåliga människor, jag har gjort ett val att må bra, jag har ny energi mm..

jätte knepigt.

 

Men nu är jag tillbaka på banan igen, Kommer aldrig mer lägga mig själv åt sidan eller medvetet skada mig själv pga att jag vill se det goda i människor.

 

Så idag tog jag mig en välförtjänt ego dag, med det som betyder mest för mig kisse,älskling och lugn miljö ute på landet.

 

 

Här kommer en bildbomb på senaste tiden.